Prag 2000

På morgonen bestämde vi oss för att besöka slottet och satte oss på T-banan till en station på andra sidan den långa bron vid hotellet där vi bytte till en spårvagn. Den körde över floden, en tur genom stan som ligger nedanför slottet (som ligger på en kulle) och tog sedan dessutom en rejäl sväng runt hela slottet. Hela den här turen tog ett tag, men man kunde ju titta ut på staden under tiden så det gjorde ingenting. Enligt Guinness rekordbok så är Hradcany, Prags slott, det största gamla slottet i världen. Slottet är 570 meter långt och i snitt 128 meter brett och har en historia som sträcker sig tillbaka till 700-talet.

Vi närmade oss alltså slottet från väster och kom först till Plecnik hall där vi såg lite av en vaktavlösning. Från den öppna platsen här hade man en fin utsikt över stora delar av Prag, men tyvärr var det ganska mulet och trist så man såg inte så långt. Vi passerade vidare in i slottskomplexet och shoppade lite i en souvernirbutik. Det visade sig efteråt att det nog var en god idé att göra det nu, eftersom vi var så tidiga på morgonen. När vi gått ett litet tag så var det mycket fler turister på plats och antagligen omöjligt att ta sig fram i den lilla butiken.

Nästa byggnad man kommer fram till är S:t Vitus-katedralen. Den ligger tyvärr lite inträngd mellan alla andra hus på slottsområdet. Mellan fasaden på kortändan och huset mittemot är det bara kanske tjugo meter, så om man inte har ett väldigt duktigt vidvinkelobjektiv (vilket jag inte har) så har man inte en chans att fotografera den fasaden. Det var lite synd, för det var väldigt mycket vackra ornamenteringar och statyer på den. Visserligen är det mesta svart av många år i förorenad luft, men det ser fortfarande väldigt imponerande ut. Katedralen påbörjades 1344 och arbetades sedan med i flera olika stilar genom åren, allt eftersom modet förändrades och arkitekterna dog. Så sent som 1861 bestämde man sig för att den nog borde byggas klart och man tog nya tag för att göra klart, men det tog fortfarande ända till 1929 innan allt var färdigt.

Vi gick in och tittade runt lite och det var imponerande (precis som katedraler brukar vara). Vi gick dock inte längre in än man fick göra utan att köpa biljetter. När vi skulle gå ut var det igenkorkat i dörren av turister och det tog ett litet tag att ta sig ut.

När vi gick vidare runt såg vi att de höll på att renovera katedralen (precis som väldigt många andra byggnader i Prag), så den för sevärdheter obligatoriska byggnadsställningen var under uppbyggnad. Utsidan av katedralen, framför allt koränden, är ett virrvarr av strävbågar, statyer och gargoyler.

Nu tyckte vi att vi hade sett vad vi behövde av slottsområdet och promenerade ned för gamla slottstrappan mot stadsdelen Mala Strana som ligger rätt långt nedanför slottet. Det här området visade sig innehålla massor av ambassader och regeringsbyggnader och liknande och höll en väldigt hög standard.

Det som vi egentligen tänkt att titta på här var dock inte någon lyxig sevärdhet utan muren Lennon wall. Detta är en helt vanlig mur mitt emot franska ambassaden som av någon anledning förvandlats till ett minne efter John Lennon. Redan på 1980-talet började folk klottra Beatles-texter på muren snabbare än polisen kunde ta bort dem. Tydligen är muren fortfarande inte ansedd som en "riktig" sevärdhet, för så sent som 1998 målades den helvit, något som man dock inte ser några större spår av nu.

Nu tyckte vi att vi var färdiga på den här sidan av floden så vi promenerade tillbaka till andra sidan över Karlsbron, en av de mer kända sevärdheterna i Prag. Längs sidorna av bron (som stått sedan 1400) står 30 statyer av olika helgon. Liksom många fasader i Prag är de ganska svarta i synen av sot och avgaser, men ett par statyer har renoverats och är nu istället klart sandfärgade. Förhoppningsvis är tanken att alla statyerna ska rengöras med tiden. Trots det hotande regnet var nästan hela bron fylld av försäljare av diverse hantverk, tavlor, smycken och liknande.

Efter att ha vandrat runt ett tag på andra sidan floden på jakt efter en restaurang hamnade vi till slut på samma ställe som dagen innan. Genom att gå ner och sätta oss i källaren som vi inte ens upptäckte dagen innan så fick vi den att kännas som en helt annan restaurang. Den här gången valde vi dock lite blandade saker istället för att beställa en färdigkomponerad meny och vi kunde bland annat konstatera att när man ska välja efterrätt i Tjeckien så är inte frågan "Vad vill du ha?" utan "Vad vill du ha till din vispgrädde?"

Efter maten promenerade vi bort till den gamla judiska kyrkogården igen. Helt klart uppfyllde den sevärdheten alla eventuella fördomar genom att vara många gånger dyrare än alla andra vi varit på dittills. Egentligen hade vi bara tänkt titta på själva kyrkogården men det gick bara att köpa biljett till alla sevärdheterna, så vi gick även en sväng i det judiska muséet. Överallt här rådde det fotoförbud, men av någon anledning verkade alla andra ha haft lika svårt att se den skylten som jag hade.

Precis utanför kyrkogården köpte jag en liten golem i keramik. Den mest kända golemlegenden om Rabbi Löw härstammar ju från Prag, så jag tyckte det var passande, speciellt som jag just sett Rabbi Löws grav inne på kyrkogården.

Denna sida underhålls av Hans Persson. Hör gärna av dig om du har kommentarer eller frågor.

Tillbaka till resesidan.