Navigator är kongressen-tidigare-känd-som-Nasacon. Den arrangeras i Saltsjöbaden för andra året i rad, även om det (som namnet antyder) har arrangerats en hel rad kongresser här tidigare, de flesta under namnet Nasacon. Årets version bjöd på Maths Claesson och Mike Cheater (brittisk fan) som hedersgäst. Det totala antalet deltagare var någonstans mellan 40 och 45, tror jag.
Till skillnad från de flesta andra kongresser jag varit på i Sverige (eller över huvud taget, för den delen) så är Navigator inte så mycket inriktad på seriöst program och så utan mer på avslappnat umgänge fans emellan. Det var åtminstone det intryck jag fått av rapporterna från förra årets arrangemang som jag missade då det krockade med min 30-årsdag. Det här året bestämde jag mig för att jag skulle vara där åtminstone en dag. På grund av trassel med barnvakter och så var det lite mer komplicerat än jag trodde ursprungligen. Efter en del resonemang bestämde vi att jag skulle ta med mig Henrik till kongressen. Eftersom jag ändå bara skulle vara där en dag så skulle det inte bli så mycket extra besvär, möjligen att jag fick gå lite tidigare från kongressen. Jag packade en extra väska med barnböcker, LEGO, bilar och annat smått och gott. Bara timmar innan vi skulle åka så ändrade sig Camillas planer så att Henrik följde med henne istället, så Henriks kongressdebut sköts på framtiden.
Jag startade från Linköping hyfsat tidigt på lördagmorgonen så att jag skulle titta in på ett antikvariat eller två på Söder innan jag åkte ut till kongressen. Då alla andra Linköpingsfans hittat på olika dåliga svepskäl till varför de inte skulle åka på Navigator så fick jag åka själv. Vissa gick till och med så långt att de beställde biljetter till USA för att slippa åka på svensk kongress (hur går det med era kongressrapporter från världskongressen i Baltimore, Tommy och Britt-Louise?).
När jag lyckats ta mig ut till Fisksätra utan några allvarliga felkörningar och började undra vilket hus jag skulle till så var det första jag såg Wolf von Witting som försvann in i ett hus. Ett tecken så gott som något på att jag var på rätt plats. Mycket riktigt. Väl inne i kongresslokalen möttes man av en fullstor Borg (i kartong) och texten "We have been assimilated!"
Jag började besöket med att ta emot ett par böcker från SF-Bokhandeln som jag bett dem ta med, lämna ett exemplar av Jane Routleys Mage Heart (uppenbarligen slut på förlaget) som jag hittade i Oslo till Johan Anglemark för vidare transport till Linnéa som var hemma och sjuk, samt handla ytterligare lite böcker av John Pettersson som stod och sålde diverse gammal svensk SF. Jag kunde naturligtvis inte motstå att köpa ett par böcker av Otto Witt. När väl dessa transaktioner med livets nödtorft var avklarade kunde jag med gott samvete börja ägna mig åt kongressen.
Det visade sig att det fanns program under hela dagen (om man räknar middagen som en programpunkt), samt ett parallellt filmprogram. Dessutom fanns det möjlighet att delta i en turnering i frusen metan-hockey (där spelplanen är misstänkt lik den till ett vanligt hockeyspel). Efter tapper kamp och förlängning fick jag se mig besegrad i första matchen av Andreas Gustafsson. Det måste ha varit Åkas envetna hejande på motståndarlaget som var droppen som fick pucken att rinna in.
En intressant programpunkt var när Lars Olsson berättade om fanzines på Kungliga Biblioteket (där han jobbar). Egentligen så skall alla som tillverkar fanzines och trycker dem skicka pliktexemplar till KB och de andra biblioteken som tar emot pliktexemplar. Vad jag inte kände till var att man kan skicka pliktexemplar gratis med posten, bara man kopierar en korrekt adressetikett. Hans sökningar visade att det var ett litet fåtal som verkligen hade gjort det genom tiderna. KB har samlingar av Månblad Alfa, SF Forum, Spektra SF och ett fåtal andra fanzines. Med tanke på hur mycket fanzines det har getts ut i Sverige så är det ju en försvinnande liten andel. En annan rolig detalj han berättade gällde Häpna!. 1969 så ville Sture Hällström ge ut en sf-tidskrift och pratade om att använda namnet Häpna eftersom den inte hade kommit ut på några år. Det tyckte de ursprungliga utgivarna inte alls om, så de gav ut två- och fyrsidiga skyddsnummer tryckta i ett fåtal exemplar så att han inte skulle kunna använda namnet. Vad de glömde bort var att för att skyddsnummer ska vara giltiga så måste de skickas till KB för arkivering, och det gjorde de inte. Det blev dock ingenting av återupplivandet av Häpna, så den fadäsen spelade ingen roll.
Jag kom också att prata med Mike Cheater om att vi hade haft Peter Hamilton som gäst på den förra ConFuse. Då fick jag reda på att förstautgåvan av The Reality Dysfunction som SF-Bokhandeln hade med såg stora travar av dit för signeringen bara trycktes i ungefär 300 exemplar och säljs nu (osignerade) på brittiska kongressauktioner för "several hundered pounds". Vi som har ett signerat exemplar i bokhyllan gjorde uppenbarligen ett kap.
Det serverades också bankett till ett mycket humant pris. Jag har för mig att man fick betala 75:- för fläskfilé, potatisgratäng och dricka. Gott var det också. Som underhållning under maten spelade ett par tjejer i femtonårsåldern ett antal låtar på något underligt instrument jag aldrig sett tidigare. Det hette kantele och är uppenbarligen Finlands nationalinstrument. Det ser ut som en korsning mellan en cittra och en harpa.
Jag rekryterades i sista minuten till att sitta med i panelen och diskutera framtida kongresser i norra europa tillsammans med Fiona Anderson Johan Anglemark, Mike Cheater, Bjørn Tore Sund och kongressordföranden Wolf von Witting. Panelen började med korta presentationer av de då kända kommande kongresserna i norden, sedan övergick den till att diskutera hur man kan få ett större utbyte av kongressdeltagare mellan de nordiska länderna.
Efter den här punkten intresserade jag mig inte mer för det officiella programmet (och det verkade det inte vara så många andra som gjorde heller), utan gick ut till bänkarna utanför lokalen där nikotinslavarna samlats och satt där och diskuterade någon timme innan jag satte mig i bilen och åkte hem igen.
Naturligtvis lyckades jag svänga fel på ett ställe på hemvägen så jag hamnade på Söder. Som om det inte var nog med att jag skulle tvingas ta en omväg över söder så lyckades jag för andra gången (se kongressrapport från Conscience 1995 i Månblad 27) fastna i trafikkaoset orsakat av en halvmaraton arrangerad på Söder. Det slutade med att jag fick köra runt halva Stockholm innan jag lyckades komma ut på E4.
Denna sida underhålls av Hans Persson. Hör gärna av dig om du har kommentarer eller frågor.
Tillbaka till kongressrapportsidan eller till den allmänna resesidan.