Trots att det inte blev något ConFuse under 1995 så kom jag iväg på en del kongresser. Först av dem var Östan om sol som låg samma helg som ConFuse skulle ha legat om det hade blivit något. Nu blev det en resa till Stockholm istället för att gå på vad som kallade sig för Sveriges första fantasykongress och som "lockade" med Robert Jordan, ett av de största namnen nutida fantasy kan uppbringa just för stunden. Dessutom verkar han inte nöja sig med att skriva trilogier som alla andra fantasyförfattare utan drar ut på sin The Wheel of Time i sju-åtta delar som till råga på allt är nästan tusen sidor tjocka -- vardera.
I samband med Östan om sol fick jag dessutom tillfälle att avsmaka ett bokmöte á la SFSF. Eftersom jag lyckats få till det så att jobbet skickade mig på kurs till Stockholm i fyra dagar precis innan Östan om sol skulle gå av stapeln så föll det sig så att jag befann mig på plats när SFSF skulle avhandla Michael Swanwicks The Iron Dragon's Daughter. Att jag inte hade läst boken bekymrade mig föga, det händer ju som bekant ganska ofta på LSFFs bokmöten att färre än alla har läst den aktuella boken. Intet ont anande följde jag efter Anders Holmström ned i en skum källarlokal där en tydlig aura av cigarettrök redan hade infunnit sig. När vi bestämt oss för att det inte skulle komma fler och inventerade de närvarandes läsning så visade det sig att det endast var jag som inte hade läst boken. Lätt förundrad över detta kastade jag mig glatt in i debatten ändå -- att inte ha läst boken ska ju som bekant inte vara något hinder för att ha en åsikt. Efter ungefär en timme så ansågs boken utdiskuterad och då börjar plötsligt alla att resa på sig och röra sig mot dörren. Inte riktigt likadant som i Linköping där den aktuella boken kan avhandlas på en kvart av ett femtimmars bokmöte.
Nåväl -- ett par dagar efter denna omtumlande upplevelse så var de då dags för den riktiga kongressen. Nu visste jag ju åtminstone vart det var jag skulle och även om lokalen är skumt konstruerad bitvis så är det åtminstone inte någon inrökt källarlokal. När jag kommer till receptionen så konstaterar jag att jag inte känner igen någon mer än Carolina Gomez. Dock var det ju inte så många personer där tänker jag, tar mitt program och kollar vad som pågår just för stunden. Det visar sig att det just ska bli intervju av Stephan Grundy, den andra hedersgästen förutom Robert Jordan. Eftersom jag dels tycker att intervjuer brukar vara ganska intressanta oavsett vem författaren är och dels det inte finns någonting annat att göra så går jag upp till den utsatta lokalen. När jag kommer dit så finner jag ett femtiotal personer i publiken. Efter att ha tittat igenom dem ett par gånger så konstaterar jag att jag känner igen endast ett par stycken av dem. Det verkar inte finnas en enda person därinne som jag kan namnet på. Dessutom verkar det som om publikens medelålder är klart lägre än vad den brukar vara på science fictionkongresser. Den enda som jag egentligen känner igen är Johan Anglemark som är den som fått uppdraget att utföra själva intervjun. Stephan Grundy visar sig vara en ganska kortväxt kille med långt ljust hår som ser ut som vilken svensk som helst. Dock är han amerikan även om han just nu skriver doktorsavhandling om Oden vid Uppsala universitet. En ganska stor del av intervjun kommer också att handla om nordiska myter. Dels använder han dem (framför allt Nibelungens ring med tillbehör) i sin roman Rhinegold och dels är han aktiv i en förening som ägnar sig åt att praktisera fornnordisk religion. Bland annat beskrev han deras problem med att få omvärlden att förstå att de inte i och med det var nynazistiska skinheads.
Mot slutet av intervjun så smög sig Lars-Olov Strandberg in och förevigade det hela med sin kamera och jag drog då en lättnadens suck. Det kanske skulle bli lite ordning på den här kongressen också, trots allt. En svensk science fictionkongress utan Lars-Olov Strandberg går ju knappt att föreställa sig. Efter detta fanns det egentligen bara en punkt till som verkade vara intressant och det var "The Uses of Myth in Fantasy" som skulle vara ett samtal mellan Stephan Grundy och Robert Jordan. Stephan Grundy bygger som sagt sin roman mycket handfast på legenden om Sigfrid. Robert Jordan sade sig i stället ta alla myter han kom över, läsa vad han kunde hitta, lägga i en stor gryta, röra om och se vad som flöt upp till ytan. Jag måste medge att jag blev lite avundsjuk när han berättade om hur han läste ungefär 300 böcker per år. Dessutom hinner han ju uppenbarligen med att skriva en hel del också. Den efterföljande debatten började med att de närvarande författarna argumenterade lite grann för sina respektive syner på hur man bör använda existerande myter i romaner -- Stephan Grundy ansåg att man bör hålla sig till sin förebild mer eller mindre noga och låta det vara bra så medan Robert Jordan tyckte att det var OK att låna material från massvis med olika myter. Om man hittar någonting som man tycker om så ska man ta vara på det sade han, om man sedan inte tycker om resten av det som hör till så är det bara att kasta bort det. Man kan ju antingen låna in något passande från annat håll eller helt enkelt skriva i själv i hålen som blir.
Efter detta så blev det intervju med redaktören Harriet McDougal (gift med Robert Jordan). Jag tror att det hela främst rörde sig om förlagsbranschen men det var ganska tråkigt så jag lämnade dem åt sitt öde rätt snart. Efter en sväng i lokalerna så drog jag mig slutligen hemåt till min säng i andra änden av stan.
På förmiddagen på lördagen var det inte något intressant på programmet så den tiden ägnade jag åt att äta och botanisera i SF-Bokhandelns sortiment. När jag väl kom underfund med att det faktiskt pågick ett program också så kom jag in lagom som Robert Jordan blev färdigintervjuad. Av det lilla jag hörde så verkade det som om det hela var ganska specifikt för hans böcker som det tycktes mig att alla närvarande på kongressen utom jag läst så det gjorde nog inte så mycket att jag missade större delen. Att jag var ganska ensam om att inte ha läst Jordans hela produktion blev förresten uppenbart redan strax innan hans tal. Medan jag undersökte de försäljningsstånd som fanns på plats (ett halvdussin eller så) så började kön rada upp sig till att han skulle signera böcker. Det stod säkert trettio personer där på en gång som mest vilket ju är en rätt ansenlig andel av de närvarande. Jag vet i och för sig inte hur många deltagare kongressen hade, men det kändes inte som om det var speciellt många över hundra. Å andra sidan är lokalerna i Kårhuset i Stockholm ytterst underligt konstruerat så man har inte en chans att skapa sig en överblick över situationen. När jag gick lite mer i närkamp med kön för att se vad det var som pågick egentligen så visade det sig att det här var boksignering av lite annorlunda karaktär än vad som brukar försigå på ConFuse. På ConFuse har folk oftast kommit med någon eller några böcker, ganska ofta inköpta på plats efter rekommendation av hedersgästen i fråga. Här kom den ena efter den andra med stora kassar med hela Wheel of Time-serien i väl lästa kopior, i förvånansvärt många fall dessutom inbundna. Jordan berättade hur han brukade dra på sig amerikanska bokhandlares irritation på signeringar där. Då och då kom det fram personer till honom och ber honom signera den senaste delen av serien (del sex eller så) inbunden samtidigt som de talar om att de inte har läst de tidigare delarna men hört att den här ska vara väldigt bra. Han brukar då rekommendera dem att ställa tillbaka den stora dyra inbundna senaste delen och istället hämta den billiga pocketutgåvan av första delen och låta honom signera den istället.
Efter dessa Jordan-punkter så intog John-Henri Holmberg podiet i stora salen och talade om fantasy och i första hand sin snart utkommande bok om genren. Han berättade om att han och en norrman (jag tror att det var Øyvind Myhre) kommit överens om att de skulle skriva varsin bok om fantasy. Norrmannens kom ut kring 1975. John-Henri blev lite försenad. Föredraget bestod i stort av att JHH berättade om diverse tidig (publicerad före Tolkien) fantasy och lade ut texten en del om den definition av fantasy (till skillnad från science fiction) som han använde sig av i sin bok. När detta avslutats så passade jag på att diskutera lite med JHH, Anders Holmström, Lennart Uhlin och Magnus Eriksson, en extremt rökig diskussion som faktiskt fick tillställningen att kännas nästan som en sf-kongress.
Några övriga "riktiga" programpunkter tror jag inte att jag var med på. Däremot tittade jag in lite grann då och då på fantasyversionen av Jeopardy! som Malte Andreasson och anhang höll i. Det var en sann fröjd att se hur Magnus Olsson formligen sopade golvet med sina motståndare (om man nu kan kalla dem det, de fick knappt en syl i vädret). Efter detta så närvarade jag vid utdelningen av Alvar Appeltoffts Minnespris vilket visade sig gå till write-in-kandidaten Magnus Eriksson och inte till någon av de två nominerade som var Tommy Persson (redaktör för Månblad Alfa) och Carl-Mikael Zetterling (redaktör för Spektra SF). Förhoppningsvis kommer Alvarkommittén att vakna till bättre innan de delar ut nästa års pris. Det vore ju kul om priset kunde gå till lite mer aktiva fans. Inget ont i att vederbörande varit aktiv länge, men det vore trevligt om han faktiskt är det fortfarande också. När denna mycket korta ceremoni avklarats så stängde programmet ner totalt på grund av att det skulle avhållas bankett (eller gästabud som man föredrog att kalla det) där det skulle vara fantasytema, tal av hedersgästerna och diverse allmänna Tolkien-jippon. Samtidigt som jag drog mig ner mot tunnelbanan så började det cirkulera en alarmerande mängd personer som klätt ut sig i diverse mer eller mindre fantasyiga slängkappor och liknande. Programmet fortsatte även på söndagen men då hade jag redan åkt hem. Som en annorlunda upplevelse någon gång så var Östan om sol trevligt, men jag föredrar utan tvekan vanliga science fictionkongresser. Dessutom tror jag att det blir mycket bättre stämmning på kongressen, speciellt på en så här pass liten kongress, om hedersgästen är någon som inte är fullt så känd som Robert Jordan. Som det var nu så verkade det som om han mer eller mindre konstant var omgiven av en svans av beundrande småfans.
Denna sida underhålls av Hans Persson. Hör gärna av dig om du har kommentarer eller frågor.
Tillbaka till kongressrapportsidan eller till den allmänna resesidan.