Bokfrossa och jUnicon

Kongressåret 1999 tjuvstartade i och med att SFSF ordnade en "bokfrossa" i april där man tillsammans med Tolkiensällskapet Forodrim sålde den boksamling på kring 1000 böcker som Kjell Borgström testamenterat till Forodrim. Ett visst program fanns, men det var långt ifrån en riktig kongress. De riktiga godbitarna i boksamlingen sorterades ut i förväg för att ställas i Forodrims bibliotek eller säljas på bokauktionen i jUnicon, men resten såldes ut för 10 eller i enstaka fall 20 kronor styck. Naturligtvis fanns en Linköpingsdelegation på plats och kompletterade sina bokhyllor. Jag fick dock se mig slagen i bokköparligan av Ahrvid Engholm som med god marginal passerade 100 böcker och hade vissa problem att få dem med sig hem samt troligen även Sten Thaning som även han hade en försvarlig bunt böcker. Själv stannade jag någonstans i trakten av 50 titlar. Den största delen av böckerna var engelska pocket, men de jag köpte var till stor del titlar av svenska författare som jag inte hade. Bland annat köpte jag Aniara som jag av någon anledning inte fått tag i tidigare (och inte ens läst), samt spridda titlar av Carl Johan Holzhausen, Sven Christer Swahn, Dénis Lindbohm, Peder Carlsson och ett par av Sam J. Lundwall. Dessutom köpte jag Magiske verdener av Øyvind Myhre som visade sig vara signerad när jag började läsa den. När jag väl upptäckt det kollade jag lite noggrannare i en del andra böcker och upptäckte att även boken av Swahn var signerad. Inte mig emot. Efter bokinköpen travade vi iväg tillsammans med Ahrvid till thairestaurangen Sawadee på Hötorget och provade deras buffe som de flesta i sällskapet gillade. Stackars Björn upptäckte dock att thaimat var rätt mycket starkare än han räknat med.

Nåväl, det var inte bokfrossan som det här skulle handla om utan jUnicon som arrangerades av SFSF och Sigma TC den 18-20 juni. Å andra sidan finns det ett visst samband för bland det första jag såg när jag kom in i kongresslokalen var Ninni Pettersson som höll på att packa upp de av Kjells böcker som inte blev sålda på bokfrossan. Även denna gång hittade jag några saker att köpa, om än inte lika många som förra gången. Som tur är, kanske rent av. Även denna gång lyckades jag köpa en signerad bok av Øyvind Myhre. Även denna gång blev ganska många titlar sålda, speciellt efter att man under kongressöndagen halverade priset på böckerna till 5 kronor styck (naturligtvis köpte jag ytterligare ett par då). Böcker är aldrig fel, helt enkelt.

Lokalen man hade hittat för kongressen var trevlig och fungerade bra som kongresslokal. Alla rum var i samma plan och ganska sammanhållet så man behövde inte springa omkring så mycket. Om jag fattade rätt så var det någon form av skola. De lokaler som kongressen disponerade var en hall där receptionen huserade, en cafeteria där baren bosatte sig tillsammans med bokförsäljningen och (från lördagen) ett försäljningsbord från Paradishuset. Kent Björnsson som bilat från Lund packade upp en trave av vardera av de tre titlar som förlaget gett ut hittills samt reklam där det framgick att man hade åtminstone ytterligare tre titlar planerade. Skoj att se att det går att ge ut inhemsk fantastisk litteratur. Visserligen går verksamheten inte direkt med någon vinst, men man förlorar åtminstone inte pengar.

Lokalerna hade naturligtvis programrum också. Dels ett stort rum med uppemot hundra sittplatser där det mesta av programmet och banketten hölls. Dessutom fanns det ett litet rum med storbildsvideo samt ett litet rum med en dator där det producerades åtminstone fyra olika fanzines under kongressens lopp. Martin Andreasson presterade två nummer av Se man ger fikon och Andreas Gustafsson två nummer av Cappricciosa. Alla dessa var på en A4-sida och innehöll till stora delar kongresskvaller.

Redan vid registreringen märktes det att man satsade lite extra på finishen på kongressen. När man registrerade sig fick man en badge med den specialdesignade enhörningen av Hans Arnold och flerfärgstryck. Även kongressboken kändes lyxig. 32 sidor i A5-format med gott om illustrationer av hedersgästen Hans Arnold. Även här var det färgtryck på omslaget. Jag har inte hunnit läsa den än, men den innehåller bland annat de sedvanliga presentationerna av hedersgästerna (John-Henri Holmberg skriver om Bertil Mårtensson och Sam J. Lundwall skriver om Hans Arnold) och en text om tidig svensk fandom av Anders Palm.

Kongressen led tyvärr av vissa startproblem eftersom man vid öppnandet av kongressen hade en distinkt brist på hedersgäster. Hans Arnold hade varit på plats tidigt (innan vi kom) tillsammans med sin fru, men hon blev akut illamående så han tvingades åka hem igen. Han kunde på grund av det inte närvara så mycket på kongressen som det var tänkt, men alla hans programpunkter blev av, om än inte på de tider där det ursprungligen var tänkt. Bertil Mårtensson fanns inte heller på plats och ingen visste varför. Ett tag senare kom han och meddelade att han suttit fast i en bilkö.

Bilköer fastnade inte vi i, men problem med transporten till kongressen hade vi i alla fall. Av de fyra som åkte i min bil (jag, Stina Edelfeldt, Roger Klein och Britt-Louise VIklund) så hade tre bokat in sig på vandrarhemmet Gustaf af Klint som vi visste var en båt som skulle ligga precis öster om Slussen. Britt-Louise skulle sova på ett hotell precis i närheten. Eftersom jag lyckats komma dit jag tänkt mig de senaste gångerna jag kört bil i Stockholm (och förträngt de gånger det inte gått fullt så bra) så tyckte jag inte att det skulle vara några större problem att navigera sig från Hornsgatan via Slussen och till våran sovbåt. Som första steg siktade vi på Stadsgårdskajen och tog sats in i Slussenröran. Efter inte mindre än tre varv i olika rondeller (det måste vara något slags rekord) så kom vi ut på andra sidan där jag tänkt mig, problemet var att vi nu befann oss ungefär där vi tänkt oss fast ett antal meter för högt upp. Vi vände raskt bilen in mot centrum igen och kom snart fram till båten. Nu var problemet istället att det var fullt med trafik på alla sidor och inte en chans att stanna, så det var bara att fortsätta. Vid det här laget hade vi insett att det nog var en bra idé att parkera på en bakgata på söder och gå tillbaka till båten. Väl inne i multinivåbetongkaoset som Stockholmarna kallar för Slussen så valde vi fel avfart någonstans och befann oss plötsligt på en bro med riktning Stadshuset. Den svängde vi av så fort vi bara kunde och försökte desperat hitta någonting som verkade vara i rätt ände av stan. Efter ett tag hittade vi en skylt som pekade mot Gamla Stan. Nu kändes det som om vi visste vart vi var på väg. Ungefär nu körde vi förbi Ahrvid vid ett övergångsställe men hade inte möjlighet att nita och fråga honom om vi var på rätt spår, för det kom bilar direkt efter. Ett antal krångliga korsningar senare visade det sig att vi var framme vid Slussen igen. Den här gången bestämde vi oss för att parkera i ett parkeringshus som vi kört förbi förra gången och gå till respektive sovplats för att checka in. Vi hann inte mer än parkera bilen och ta oss upp till markplanet (vilket i och för sig är ett väldigt töjbart koncept i Slussentrakten) innan vi springer ihop med Ahrvid en gång till, den här gången tillsammans med två balter. Efter att ha beväpnat oss med nycklar till våra rum och lyckats hitta Tommy som åkt tåg till Stockholm gick vi tillbaka till bilen och siktade ut mot Nacka. Som tur var hade vi gjort slut på vår felkörningskvot för dagen, så vi hittade till kongresslokalen utan vidare missöden.

Programmet på kongressen kan jag egentligen inte säga så väldigt mycket om, för till skillnad mot de flesta andra kongresser jag har varit på så tillbringade jag den mesta tiden i baren och pratade med folk istället för att sitta i programmet och lyssna på folk. Som jag nämnt tidigare led programmet också av rätt mycket omflyttningar eftersom hedersgästerna inte fanns på plats när deras första punkter skulle hållas. Detta fick naturligtvis efterdyningar senare. I viss mån var nog det faktum att det tryckta programmet som delades ut när man kom inte stämde något vidare en bidragande orsak till att jag stannade i baren, men det fanns gott om andra skäl. Trevliga fans, till exempel. Några programpunkter såg jag dock. Intervjuerna med de två hedersgästerna naturligtvis (jag hade tagit med mig en liten bandspelare och tänkt spela in intervjuerna, men det visade sig att båda uppsättningarna batterier jag hade med mig var urladdade), Hans Arnolds diabildsvisning i form av en guidad tur till Monsterland (mycket bra!), Lars-Olovs diabildsvisning (en programpunkt man aldrig tröttnar på), bokauktionen och en diskussion om webbfanzines kontra vanliga pappersfanzines som jag satt i panelen på. Den panelen hade det klassiska problemet att alla i panelen var ganska överens och ingen egentligen hade klart för sig vad frågeställningen för panelen var. En ganska stor del av tiden ägnades att försöka lista ut hur ett bra webbfanzine skulle se ut och konstatera att det inte fanns något sådant. Bokauktionen skött av Mats Linder och Anders Reuterswärd var en ganska mastig sak. Dels fanns det ju en rejäl bunt böcker från Kjell Borgströms samling som sorterats ut för att gå på auktionen, bland annat en rejäl trave förstautgåvor av Philip K. Dick. Dessutom fanns det böcker från kanske ett halvdussin andra säljare (bland annat jag). Till att börja med var auktionen normal med priser på 20-50 kronor per bok. När man sedan kom fram till Dickböckerna steg priserna drastiskt när Dick-samlarna anförda av Carl-Mikael Zetterling tog djupa tag i plånboken. Den dyraste titeln på auktionen gick för 223 kronor. Några av de envisaste bjudarna belönades med applåder efter att klubban fallit.

Under banketten på lördagen så delades Alvarpriset ut. Det gick till Johan Anglemark som i årets omröstning utklassade övriga nominerade. Om jag minns rätt fick Johan 20 röster, Rickard Beghorn 7, Carolina Gómez Lagerlöf 6, Wolf von Witting 3 och write-in-kandidaten Lennart Svensson 1 röst. Det delades också ut priser i SFF-pollen. Här envisades man dock med att ge priser till fans som inte var på plats. Jag har för mig att bästa fanzine gick till Utan titel av Line Gisnås (i Italien), bästa skribent till Anna Åkesson (på Hultsfredsfestivalen) och bästa illustratör till Nicolas Krizan (som jag inte vet var han var, men han var i varje fall inte på kongressen).

I samband med att jag fick ett par böcker signerade av Bertil Mårtensson kom vi att prata om internetpublicering och han nämnde att han funderat på att publicera Detta är verkligheten på internet men att det inte blivit av eftersom det kräver att man knappar in texten från början. Eftersom jag har tillgång till en scanner med arkmatare och är lite involverad i Projekt Runeberg som publicerar nordisk litteratur i elektronisk form så har jag nu utverkat ett tillstånd att publicera den inom ramen för Projekt Runeberg. Nu ska jag bara se till att komma åt scannern så ska det snart vara klart.

Under lördagen skulle det arrangeras en hemlig punkt, kom det fram efter ett tag. Den ställde till det ytterligare för de vid det här laget ganska luttrade programadministratörerna, för den krävde att John-Henri var närvarande och han hade strax innan utsatt tid försvunnit spårlöst. Efter ett tag kom han dock tillbaka och den hemliga punkten visade sig vara framförandet av en sonett skriven av Martin Andreasson och Ylva Spångberg till 50-års-jubilaren JHHs ära (inte riktigt rätt dag, men nästan). Efter detta bejublade framträdande bjöds det på tårta och Bellis gick omkring och delade ut fanzinet JHH 50 år där ett antal kända fans skriver om jubilaren.

För stunden verkar det finnas gott hopp för svensk kongressfandom, för efter jUnicon finns det tre svenska kongresser inplanerade. Först Swecon i Uppsala i höst, sedan två aspiranter på Swecon-titeln för 2000. Först ConFuse 2000 i Linköping i juni, sedan Nasacon 2000 i Stockholm tre veckor senare. Dessutom finns det två kongresser på gång i Norge och ett par i Finland. Det är bara att anmäla sig så ses vi där!