Minicon 98 var en liten sammankomst som arrangerades av SFSF den 6:e juni 1998 och som lite grann faller mellan kongress och föreningsmöte. Oavsett vilket det nu var så packade ett antal LSFF:are (jag, Stina, Padrone, Jukka och Roger) in sig i min bil och åkte upp till Stockholm. Eftersom programmet inte började förrän 13:00 och vi startat rätt tidigt från Linköping så hann vi med ett besök på SF-Bokhandeln innan vi letade upp kongresslokalen.
Minicon hölls i Tolkienföreningen Forodrims lokal. Lokalen bestod i princip av ett enda stort rum med en kiosk i ena änden. Det fanns också ett litet bibliotek, men det låg avskilt från resten av lokalen och var för litet för att det skulle gå att ha program i det. Att det bara fanns ett rum gjorde att det var lätt att känna sig lite ivägen när man inte lyssnade på programmet. Även om man stod borta vid kiosken och pratade med någon så kändes det som om man störde. Å andra sidan var det inte så gräsligt mycket folk där. Jag räknade till drygt trettio som var där under kvällen, gissningsvis kring 25 som var där större delen av tiden.
Programmet inleddes med att hedersgästen Daniel Atterbom höll ett föredrag om Kalle Anka som illustrerades med diabilder. Det visade sig att det var ganska mycket som jag inte visste om Kalle Anka. Jag hade till exempel ingen aning om att serien varit nedlagd i USA i mer än tio år på grund av bristande popularitet. Den har dock kontinuerligt getts ut i Sverige. De serier som har tryckts här har dock periodvis varit antingen återtryck av gamla amerikanska serier eller nyproducerat material från Danmark eller Italien. Där ser man.
Efter det vidtog en diskussion om recenserande. Det visade sig finnas delade uppfattningar om vad en recension är jämfört med en bokanmälan. De flesta var överens om att en recension är längre än en bokanmälan. En av de åsikter som vi verkade vara någorlunda överens om var att en recension bör innehålla recensentens åsikt om boken och en motivering till varför han tycker så. Bara ett handlingsreferat gör ingen recension. Det bör finnas någonting om handlingen så att man vet vad det är för typ av bok men det är inte det som är det väsentliga. Till slut förde några fram den bisarra åsikten att man skulle läsa slutet i en bok först. Deras motivering var att man på så sätt tog bort spänningselementet och på så sätt gjorde det möjligt att uppskatta boken mer då man inte lockas att läsa slarvigt för att man vill veta hur det går.
När vi pratat färdigt om hur man skulle bedöma böcker så övergick vi till att handla med dem. Några kongressdeltagare hade tagit med sig böcker till auktionen och dessutom passade föreningen Forodrim på att gallra i sitt bibliotek. En del av det som rensades ut bedömde de som så ointressant att de skänkte bort dem. I de flesta fall får jag nog faktiskt hålla med, även om det fanns en och annan intressant bok även i den högen. Bland annat hittade jag en barnbok som min son Henrik gillade.
Även nästa punkt hade ett visst samband med recensioner. Alla närvarande berättade om en bra bok de läst nyligen och ville rekommendera. Sedan satte Tomas Cronholm igång att berätta om Connie Willis och presentera hennes böcker.
Maths Claesson och Magnus Knutsson skulle sedan diskutera ungdoms-sf och vilken bok som är inkörsporten till sf idag, var det tänkt. Eftersom Maths inte var på plats så höll Magnus ett litet improviserat föredrag med efterföljande diskussion tillsammans med publiken. Han började med att konstatera att mycket av det som idag marknadsförs som ungdomslitteratur från början var någonting helt annat, oftast populärlitteratur för vuxna (Dumas, Verne), men även till exempel satir (Gullivers resor). Efter ett tag kom vi fram till att det nog inte är en bok som är inkörsporten till sf överhuvudtaget utan att den rollen snarare innehas av film eller TV. Dessutom är det ofta så att den som börjar läsa sf och försöker hitta något intressant på biblioteken får problem. Med största sannolikhet kommer han att mötas av en hylla som till hälften är fylld med nyöversatt fantasy och till hälften med gamla Deltaböcker. Chansen att man ska hitta någon modern science fiction är i princip obefintlig eftersom det nästan inte översätts sådant idag.
Nästa punkt på schemat var Daniel Atterbom som skulle prata om sf-serien Linda och Valentin. Tyvärr hade han inte lyckats hitta de diabilder som hörde till det föredraget så han pratade om en fackbok om serier istället (Scott McClouds Understanding Comics: The Hidden Art). En intressant aspekt med den boken var att den inte bara handlade om serier, den var också gjord i serieform. Författaren hade ritat sig själv i form av en seriefigur som gick runt och förklarade olika saker som hade med serier att göra. Redan de få bilder han visade ur boken gjorde att jag blev sugen på att läsa den.
Dagens sista punkt kallades "Lyriknatt". Den bestod till största delen av högläsning av dikter ur gamla fanzines, varav mycket av Kjell Borgström. Det gjordes stämningsfullt i dämpad belysning och stearinljus vilket dock gav de läsande problem att se texten. Förutom de gamla dikterna bistod vi från Linköping med en dikt om det ryska rymdprogrammet som vi knåpat ihop under bilfärden upp till Stockholm. Vi blev inspirerade av en artikel i en av morgontidningarna om utställningen "Mot månen -- The Original Space Race Exhibition" på Kulturhuset.
Rymdhunden Laika är en
hund som brann upp i atmosfären.
Ryssen spelar balalajka
för att hedra balla Laika.Strelka hette Laikas vän
som fick komma ner igen.
Gagarin blev medaljerad
Strelka bara konserverad.Gagarin var en kosmonåt
-- slog ihjäl sig efteråt.
I en flygkrasch omkom han,
denne rymdens förste man.Mir, ett annat ryskt projekt
som ibland gått hål och läckt.
Ifrån Laika syns ett flin.
Mänskan är försökskanin.
Denna sida underhålls av Hans Persson. Hör gärna av dig om du har kommentarer eller frågor.
Tillbaka till kongressrapportsidan eller till den allmänna resesidan.