Den 17:e oktober satte sig jag, Britt-Louise Viklund, Padrone och Magnus Wahlström i min bil och körde mot Uppsala. Målet var naturligtvis kongressen Konfekt 97, även känd som Upsala SF-möte VI. Att ta sig fram till Uppsala och hitta vårt hotell beredde inga svårigheter, så vi checkade in och gav oss ut på stan i den riktning vi trodde att kongressen låg. Det dröjde inte så många meter innan vi stötte på Tommy Persson som åkt tåg upp till Uppsala och hunnit titta in på kongressen och nu skulle äta. Mat lät som en bra idé så vi följde med honom till Burger King och stoppade i oss varsin flottig burgare innan vi åter begav oss mot kongressen.
Den här gången hölls kongressen i en lokal som användes av Sverok (Sveriges Roll- och Konfliktspelsförbund). I lokalerna fanns också en spelbutik som tyvärr hade öppet under delar av kongressen vilket ledde till en del onödigt spring. Precis som på den förra Uppsalakongressen var det förbjudet att gå omkring med skor inomhus (vilket faktiskt inte alls är så dumt). Lokalen var fördelad på två plan. På det övre planet fanns en hall där man kom in, ett förråd, ett avslappningsrum med några soffor, ett McGyverrum (mer om det senare) samt ett videorum. På det nedre planet fanns ett kök, spelbutiken, en soffgrupp för småprat och programrummet. Jag skulle tänka mig att det fick plats ett 40-tal personer i programrummet, men då blev luften snart förbrukad vilket hände under ett par programpunkter. Arrangemanget med en soffgrupp direkt utanför programrummet var inte så dumt. När man kom ut från programmet var det skönt att ramla ner i soffan och beställa något ur baren två meter bort och när en ny programpunkt skulle börja var det bara att sticka ut huvudet genom dörren och fråga om de i soffan ville vara med.
Den första programpunkten efter att vi kom dit var Martin Andreassons intervju med hedersgästen, Sven Christer Swahn. Han berättade hur han började läsa science fiction genom Olaf Stapledon, Jules Verne-Magasinet på 40-talet och Philip K. Dicks 50-talsromaner. Fandom kom han i kontakt med först i Danmark genom Jannick Storm, och bjöds senare in att hålla ett föredrag på en kongress John-Henri Holmberg arrangerade i Malmö på 60-talet. Sedan dess har han alltid återvänt till både science fiction och fandom, även om han publicerat sig i de flesta genrer och media.
Nästa debatt handlade om ifall vi som art kommer att överleva det 21:a århundradet och bestod av Tommy Persson, Matthias Palmér, Janne Wallenius, Johan Schimanski (kongressens norske fanhedersgäst) och Ahrvid Engholm. Panelen konstaterade att det mesta som tas upp som problem med nutiden egentligen är ganska gamla företeelser. Informationsstress brukar man ju till exempel prata om nu, i samband med Internet. Jag tror att en allvetare som levde när Gutenberg uppfann tryckpressen kände ungefär likadant. På den tiden var det ju fortfarande möjligt för en enda person att veta det mesta om det mesta. I och med att boktryckerikonsten utvecklades så ökade produktionen av böcker drastiskt och den stackars allvetaren kommer obönhörligen att sacka efter i sin läsning. Ett par citat som jag tycker sammanfattar stämningen i panelen är dessa: Janne Wallenius: "Tror du att det skulle vara speciellt bra om just vi överlever?" och Johan Schimanski: "Det är ju inget moraliskt problem med att det inte finns några svenskar i världen."
Dessa två var de enda paneler jag var med på under fredagen. Ett par paneler hade vi missat för att vi inte hann fram tillräckligt tidigt och att jag hade en gräslig huvudvärk under hela kongressen bidrog till att jag var lite frånvarande under en del av programmet. Under fredagen ska det enligt programmet också ha varit ett föredrag av Johan Schimanski (jag vet tyvärr inte om vad), en panel om starka kvinnliga förebilder i science fiction.
På kvällen var det sedan bloghäf där Ahrvid Engholm avgick med segern. Hade jag känt till att kvaliteten på fandoms ölhäfvare var så dålig skulle jag ha ställt upp. Jag återkommer nästa år. Efter det vidtog fanniska charader där jag medverkade, men har glömt vem som vann. Det är antagligen någon form av skyddsreaktion.
Framemot stängningsdags på fredagskvällen satt vi ett antal personer nere i soffan och pratade när det hördes ett skramlande ljud från övervåningen. Jag tänkte att det var någon drummel som hade haft ner kongressens kassalåda i golvet och tänkte inte mer på det. Några minuter fick vi reda på att det i själva verket var någon som hade smitit i och norpat kassalådan i fråga. Ytterdörren tiill lokalen var låst, så den skyldige måste ha befunnit sig antingen i trapphuset eller inne i kongresslokalen. Det fanns ett fönster på ett par minuter när kassalådan var obevakad och det var då den försvann, så man får väl anta att den skyldige hållit lokalen under bevakning ett tag. Johan Anglemark såg ryggen på tjuven och sprang ut efter honom, men eftersom han inte hade några skor på sig så fick han ganska snart ge sig. Det som försvann var alla pengar som betalats i inträde dittills under kongressen samt växelkassan, totalt kring 6000:-. När vi gick hem strax efteråt så gick vi runt lite runt lokalen i hopp om att den skyldige skulle ha kastat ifrån sig kassalådan och bara behållit pengarna, men vi hittade ingenting. Stiftelsen Alvar Appeltoffts Minnesfond har senare kompenserat Konfekt med 5400:- för att täcka förlusten.
Eftersom jag hade haft ont i huvudet redan på fredagen tyckte jag inte att jag behövde bättre på oddsen att ha det även under lördagen genom att dricka en massa öl, så tack vare det vaknade jag ganska tidigt. Jag hann till kongresslokalen i god tid till den första programpunkten men jag hade ont i huvudet i vilket fall. Jag slapp i alla fall lägga ut en massa pengar för att få det.
Den första panelen hette "Hur har världsbilden i science fiction-genren ändrats under åren?" och var en diskussion mellan Sissela Uisk, Martin Andreasson, Johan Schimanski, Sven Christer Swahn och Mats Dannewitz Linder. Martin började med att konstatera att alla de robotar som befolkar till exempel Asimovs framtider numera lyser med sin frånvaro. Man konstaterade att vissa klassiska upplägg numera inte fungerar lika bra efter Sovjetunionens sönderfall -- det råder en viss brist på motståndare. Problemet är väl i och för sig större för till exempel deckargenren, men det finns även för science fiction. Britt-Louise påpekade från publikplats att det verkar finnas en positiv syn på rymdfart inom genren nu igen eftersom det kommer ut massor med romaner som handlar om utforskningen av våra närmaste grannar i rymden. Som exempel togs en roman som jag inte kommer ihåg namnet på av Buzz Aldrin och Kevin Anderson, alla Marsromanerna som kom för ett par år sedan och TV-serien Astronauterna. Jag byggde på detta med att science fiction håller på att återvända till sina rötter med Jules Verne, H. G. Wells och Otto Witt som alla skrev romaner om hur människorna upptäckte månen. Matthias ville snarare se rymdfarten som en symbol för samarbete och globalisering nu efter östblockets sönderfall.
Nästa panel med titeln "Vårt behov av vidskepelse" diskuterade varför så mycket av New Age gömmer sig bakom vetenskapliga termer och om New Age över huvud taget skulle kunna existera utan den moderna naturvetenskapen. Medverkade gjorde Sissela Uisk, Johan Anglemark, Karin Kruse och Tommy Persson.
Nästa panel var den första som jag medverkade i själv. Titeln var "Hur fastnade du för science fiction?" och den bestod mest i att Mats Linder, Sten Thaning, Karin Kruse och jag berättade om hur vi hade fastnat för SF-litteraturen på mer eller mindre krångliga sätt och sedermera hittat till fandom och övergick efter det i allmänt nostalgifrossande. Nostalgipriset får nog ges till Karin Kruse som fick något lyriskt i blicken varje gång Olof Möller nämndes.
Efter detta så diskuterade Ylva Spångberg, Martin Andreasson, Tommy Persson, Jessica Elgenstierna och Mikael Jolkkonen om man läste SF för att man var knäpp eller om man blev knäpp för att man läste SF. Såvitt jag kan minnas kom man inte fram till någon egentlig slutsats.
Nu var det dags för den obligatiska missionspunkten där föreningar, kongresser, e-maillistor, fanzines och annat presenterades för den intresserade som ännu inte hunnit sätta sig in i vad fandom har att erbjuda. I panelen satt Johan Anglemark, Ahrvid Engholm, jag, Carolina Gómez Lagerlöf och Lennart Uhlin. Naturligtvis gled diskussionen ganska snart in på hur föreningarna kan göra för att locka till sig fler nya medlemmar och vad det egentligen är nya medlemmar är intresserade av. Vi konstaterade att vi egentligen inte visste det, men att de fans i lokalen som var på sin första kongress (varav två-tre stycken i kongresskommittén!) verkade nöjda med det de fick.
Nu var det dags för "Sven Christer Swahns egna timme" som väl var någon form av hedersgästtal. Såvitt jag förstod så var det ingen som visste i förväg vad han skulle prata om och de flesta verkade ganska förvånade när ämnet visade sig vara franska serier (Metal Hurlant och liknande).
När Sven Christer var färdig var det dags för banketten. Den skulle intas på en restaurang i närheten, så vi gick i samlad tropp till en italiensk??? restaurang några kvarter bort och åt. Jag kommer inte ihåg vad vi fick, men det var gott. Maten var förbeställd men var och en betalade för sig vilket var ett vettigt arrangemang när man använde en extern restaurang. Vi hade placerats i ett eget rum vilket gjorde att vi inte märkte så mycket av de andra gästerna. Å andra sidan så verkade det vara lite fler än beräknat som hade anmält sig till banketten så det var lite trångt.
Enligt programmet jag har så ska det efter banketten ha varit en tillbakablick över tidigare Uppsalakongresser. Jag hade tänkt att gå på den men har inget minne av den punkten, så antingen satt jag i ett hörn och hade ont i huvudet eller så blev den inställd.
En sak som man kan vara säker på att träffa på på alla svenska kongresser är Lars-Olov Strandberg och hans kamera och hans obligatoriska diabildsvisning. Naturligtvis så även denna gång. Vilka tidigare kongresser vi fick se bilder ifrån kommer jag inte ihåg och inte har jag antecknat något om det heller. Ju längre kongressen led, desto mindre antecknat blev det. Om man bara ser till att skriva sin kongressrapport någorlunda snart efter kongressen så ska det ju inte vara något problem att göra det utan anteckningar. Om man å andra sidan som jag väntar ett halvår med skrivandet så blir det lite svårare när man måste förlita sig på minnet.
Någon gång under kongressen så gjorde jag misstaget att fylla en anmälan till frågesporten tillsammans med Britt-Louise och Magnus Wahlström. Då det bara var två lag som gjort det misstaget så tvingades vi att vara med i finalen. Misstaget visade sig vara ännu större när vi fick reda på att det andra laget bestod av Johannes H. Berg, P. C. Jørgensen och Ahrvid Engholm. Medan frågorna i kvalificeringsomgången varit svåra var de totalt omöjliga i finalen. Det bevisas ju inte minst av att det fanns flera stycken frågor som inte ens Johannes kunde svara på. Jag misstänker att en frågesport mellan Johannes och resten av kongressdeltagarna skulle ha kunnat vara spännande. Slutställningen blev någonting i stil med Norge 15, Linköping 7 och publiken 5. Vi kom i alla fall inte sist. Å andra sidan fick inte publiken svara förrän båda lagen misslyckats. Nåja.
Efter att frågesporten klarats av så besstämde jag mig för att huvudvärken var mer irriterande än programmet var intressant, så jag gick tillbaka till hotellet och lade mig. Enligt programlappen missade jag två programpunkter: "Hari Seldons lärljungar förutsäger framtiden" och "Sex i rymden -- hur gör man i noll-g?". Till den senare punkten förväntades publiken förbereda lite show-and-tell. I det så kallade McGyverrummet fanns diverse bråte av allehanda slag. Var och en som hade lust kunde mickla ihop någonting av detta och sedan förklara hur konstruktionen kunde användas som sexhjälpmedel i tyngdlöshet.
På söndagen hade min huvudvärk slutligen gett med sig något, så jag infann mig till programmets början. Detta bestod i en diskussionspunkt om hur omänsklig kommunikation skulle kunna tänkas se ut. Kommunicerar utomjordingar med telepati, färger eller kanske sex? De som diskuterade var Ahrvid Engholm, Padrone, Björn X. Öqvist, Andreas Gustafsson och Matthias Palmér.
Efter denna inledning var det dags för auktionen. Den var ganska välförsedd med böcker och drog över tiden en del. Precis som vanligt så gick det att komma över böcker löjligt billigt i en del fall. Å andra sidan betalades förbluffande belopp (tja, en femtiolapp åtminstone) för vissa böcker då ett par personer bestämt sig för att de ville ha den. Precis som en auktion ska vara. Den som ville handla böcker kunde också ta för sig på det bokbord som David Nessle hade uppställt under större delen av kongressen. Här fanns diverse saker, men mestadels äldre SF på svenska. Det han inte fick sålt gick på auktionen. Det fanns också några titlar av hedersgästen Sven Christer Swahn att köpa. Jag köpte Tagning: Framtid som jag inte hade sedan tidigare och såg till att få den signerad.
När auktionen till slut städats ut intog en av Uppsalas nya fans, Björn X. Öqvist, podiet och höll ett lärt föredrag om klingonska samt förevisade diverse publikationer från Klingon Language Institute. Detta är alltså en organisation som ägnar sig åt att vidareutveckla och sprida det klingonska språket. Organisationen är (naturligtvis) amerikansk och publicerar både språkkurser, böcker och ljudband.
Efter det säger programmet att det var en programpunkt med titeln "Intelligenta nät", men den har jag inget minne av.
Till slut var det avslutning med feedback och detta var första gången man kunde beskåda hela kongresskommittén på en och samma plats och till och med utan att de sprang runt och gjorde saker hela tiden. Denna grupp bestod av Johan Anglemark, Magnus Eriksson, Linnéa Jonsson, Karin Kruse, Jan Nyström, Matthias Palmér, Sten Thaning, Kristin Thorrud och Björn X. Öqvist. Med kongressens namn i åtanke bjöd man på godis. Sammanfattningsvis var Konfekt en mycket trevlig kongress och jag ser fram emot att åka till Uppsala på liknande arrangemang fler gånger.
Denna sida underhålls av Hans Persson. Hör gärna av dig om du har kommentarer eller frågor.
Tillbaka till kongressrapportsidan eller till den allmänna resesidan.