Efter dessa två svenska kongresser var det då slutligen dags för "the real thing" -- Intersection. Eftersom jag inte varit på någon världskongress tidigare visste jag inte alls vad jag hade att vänta mig förutom att det skulle vara stort, antagligen till och med STORT. På Intersection, liksom på Östan om sol och Conscience så var jag inte närvarande mer än en del av tiden. I Intersections fall berodde det på att jag passade på att kombinera besöket med en semesterresa i resten av Skottland och Camilla hade ingen lust att spendera en vecka ensam i Glasgow. Alltså blev det bara två dagar på Intersection. Dessutom låg den Bed & Breakfast som vi slutligen lyckades boka rum på så långt bort från Glasgow att det inte gick att ta sig dit på något annat sätt än med bil så vi var tvungna att åka samtidigt hem, det vill säga jag missade kvällsaktiviteterna.
Det visade sig dock ganska snart att det fanns mycket att göra på en världskongress. När man är van vid att få hela kongressens program på ett uppslag i programboken så blir man lite ställd när programmet visar sig vara en hel liten pärm med index kors och tvärs samt att det kommer ut ett "pink sheet" varje dag med dagens program så som det troligen kommer att se ut, till skillnad från hur arrangörerna trodde att det skulle se ut när programboken gick till tryck. Bara denna lapp innehöll två sidor fullpackade med programpunkter.
Nästa storlekschock kom när man lyckades navigera sig genom ett antal flyghangarstora lokaler och kom in i försäljningsrummet. Med så många bokhandlare på ett och samma ställe inser man omedelbart att det kommer att bli dyrt. En annan sak som var lite ovant var att man ideligen mötte personer i korridoren som man kände igen som författare, till och med riktigt kända författare, men som trots det inte var hedersgäster.
Efter att den initiala chocken hade lagt sig så blev det faktiskt även några stycken programpunkter besökta, även om det kanske borde ha varit fler. Att dammsuga försäljningsrummet efter intressanta saker och insupa atmosfären tar en hel del tid det också om man gör det ordentligt. Det var nog tur att jag inte dessutom anmälde mig som gopher. Ursprungligen funderade jag på det, men bestämde mig för att jag var där för kort tid. Antagligen ett bra beslut.
En av de trevligaste programpunkterna jag besökte var två stycken. Eller i själva verket massvis. Det fanns någonting som hette "Kaffeklatsch" vilket innebar att man fick skriva upp sig på listor för de författare man ville sitta ner tillsammans med i en grupp på upp till tio-femton personer. De flesta grupper verkade hålla sig mellan fem och tio personer, men det fanns undantag åt båda håll. Listorna för till exempel Delany och Bujold var fullskrivna flera gånger om. Jag skrev som sagt upp mig för två författare -- Ian McDonald och Peter F. Hamilton. Ian McDonald för att jag läst (nästan) allt han skrivit och tyckt om det och Peter Hamilton trots att jag inte läst någonting av honom men med en baktanke om att han kanske skulle kunna passa som hedersgäst till ConFuse. Trots dessa något varierande förutsättningar så hade jag mycket trevligt under båda dessa timmar. Peter Hamilton berättade bland annat att han lyckars sälja sin första roman på ett ganska ovanligt sätt. När han fick en novell publicerad så ville tidningen ha ett par rader av honom om vad han sysslade med och han skrev "Jag skriver en roman". En redaktör på Pan läste novellen och blev intresserad och bad att få se på romanen.
Överhuvudtaget så tycker jag att allting verkade fungera som det skulle, det allra mesta startade på utsatt tid och innehöll i allmänhet de personer som utannonserats i programmet. En sak som var lite störande och som man tydligen inte kommer ifrån oavsett vilken typ av lokal man använder var att man i de små salarna stördes en del av program som pågick i angränsande lokaler.
Denna sida underhålls av Hans Persson. Hör gärna av dig om du har kommentarer eller frågor.
Tillbaka till kongressrapportsidan eller till den allmänna resesidan.